Ibland händer det bara.
Ibland finns det bevis för vad som hänt. I mitt fall gör det det. Jag ler varje gång jag ser det.
Misslyckat hopp och lyckliga stunder
Som vanligt går mitt humör från martyr till världens lyckligaste. Men idag missade jag ett samtal. Jag har nog aldrig blivit så glad över missat samtal. Jag hoppades igen och ringde upp men icke. Personen hade råkat ringa upp. Jag blev besviken och sur på mig själv. Jäkla pucko! Varför släpper ja de titne bara?! Han kommer inte tillbaka...
Sen finns de ju de små meddelandena man får ibland och då ler man och blir varm inombords. Man borde skicka mer gulliga sms. Fast man kanske inte uppskattar de lika mkt om man får dem så ofta. Det knasiga med mig är att jag vill ha komplimanger och sånt men sen så vill jag inget mer. Jag tycker det är skönt att veta att någon tycker om en men sen vill jag inte att det ska hända något mer. Flirtar och får bekräftelse och går... Jag är en elak person eller är jag bara mänsklig. Kanske en blandning.
Var hos Amanda idga och firade att hon fyllt arton. Hon fick popcorn och en pocketbok av mig. Jag tror hon blev lycklig i alla fall för stunden. =D
Jag är krånglig och ibland fintar jag mig själv så jag tappar balansen, men jag är lycklig för jag kommer alltid på fötterna igen. Det är lite komiskt för ibladn känns det som man står i botten av en förbannat djup brunn och är sååå deppig. Så kommer en person och säger "ähh ryck upp dig"... Man ba "lycka till!""##"¤#%%&/&(/666
Djupa tankar.. Hård och svår
Helg
Förbaskat!
Aha! Jag förstår, vadå?
Det har gått fyra månader. Är jag svår att komma över? Kan det vara så enkelt eller vill han inte ha med mig att göra? Det är lite konstigt, jag trodde inte han brydde sig när det tog slut mellan oss. Trots det säger han att det skulle kännas jobbigt att träffas. Jag saknar honom som en vän och det är det värsta. Känner mig illamående.
Perfect Family
Tror inte att den finns men perfekt för mig skulle vara där de flesta mår bra för det mesta. Men verkligheten kanske inte fungerar så. Varför är man så deppig? Här hemma så går vi och undviker ämnet. Vi låtsas tills ingen av oss orkar och då bråkar vi. Jag är en feg liten skit för jag går alltid därifrån när de andra bråkar. Det sista som lämnar människan är hoppet sägs det ju. Jag är rädd att det börjar lämna mig. Jag ser ingen framtid i denna familj. Kände för att rymma igår när jag kom hem. Ta ut alla mina pengar och sätta mig på ett tåg och bara åka bort. Jag vet att mitt liv är värt mer än en familj som rasar ihop. Frågan är bara om jag orkar stanna kvar hemma hela skolgången? Det är 1,5 år kvar. Jag hoppas ibland att allt bara skulle sluta och ibland dagdrömemr jag om att slänga mig från fästingen. Veta att när man nuddar marken är all smärta slut. Njuta av att störta mot en plågfri fortsättning. Men det kommer inte ske. Än så länge har jag mkt annat att leva för... bara inte det försvinner.
Ensam
Jag förstår det. Ingen vill vara med en självömkande tönt. Vad är det för attraktivt med destruktivitet?
Äntligen Fredag
Träna
Jag har träningsvärk denna veckan. Sprang i måndags och spelade basket i onsdags... Och idag ska jag cykla. Men all träning är väl bra. om man inte är sjuk eller så. Jag har kommit underfund med att ja tycker om att springa. Jag hatade det innan, men nu så tycker jag det är så skönt att komma ut och flåsa lite. Inte för att jag springer så fort.. mer jogging men det är härligt. Mkt tankar flödar runt i skallen. Jag hoppas verkligen denna positiva inställning till träning håller i sig. Man mår bättre och äter bättre. Sen känner man sig lite sexigare.
So now I´m going to work my very sexy ass! men först ska jag ta en cigg...